"Möte med robot" är ett digitalt konstverk av Sanning Arkitekter, som inkorporerar mötet mellan 2D och 3D, förkroppsligat till mötet mellan älva och robot. Vi förtjusades av en björkdunges glesa lummighet, och det ljus som från landsvägen lockade. Väl omsluten av det lika skira som skarpa solskenet tog vi ett fotografi på platsen, och inhämtade underlag till en HDRI från densamma. Vår ambition var sedan att skapa en stillbild från en fördold berättelse, stämningsfull och vacker.

Här nedan följer ett antal bilder från arbetsprocessen. För att nå det digitala konstverkets butikssida, vänligen följ denna länk.

På plats i björkdungen tar vi fotografier med utgångspunkt från olika potentiella scener, där vi ännu ej vet vilken som förmedlar berättelsen bäst. I samband med denna fotografering hämtar vi även in ett underlag till den HDRI som skall säkerställa att den 3D-visualiserade delen av konstverket belyses med samma ljus som det övriga fotografiet. Den producerade HDRI:n återfinns via följande länk: HDRI – Björkdunge (sommar, sen förmiddag).

Hemma igen börjar ett konceptuellt skissande. Vi väljer vilket fotografi och vilken scen som vi skall försöka skapa utifrån.

Robotkaraktärens gestalt definieras.

Olika val av materialitet utforskas.

Det 2D ibland kan fördunkla som 3D alltid avslöjar är om geometrierna faktiskt fungerar i verkligheten. Ett perspektiv döljer gärna det som inte riktigt passar, men i modelleringsarbetet blir sådana saker tydliga. Under modellering i Blender fann vi att robotens ben omöjligen kunde vridas (böjas från höften) mer än 90 grader om "höftkulorna" var placerade under överkroppen, men genom att placera dem på var sin sida i stället så kunde avsedd effekt ("roboten resignerat försjunken i det höga gräset") uppnås.

När vi nöjt oss med de rent geometriska formerna så texturerade vi 3D-modellen i Substance Painter. Vi eftersträvade ett rostflammigt uttryck.

Parallellt med att textureringsarbetet fortskrider så riggar vi i Blender karaktärens mesh till ett enkelt skelett, som vi därefter kan posera meshen med. I detta skede har vi ännu ej tillverkat HDRI:n som avses, varför vi använder en tidigare producerad sådan provisoriskt. Texturen som visas på meshen ovan används för att säkerställa att så få sömmar som möjligt är synliga i meshens s.k. UV-mapping.

Poserad och klar följer arbetet med att tillverka den HDRI som utstrålar samma ljus som inhämtats vid fotograferingen. En grannlaga uppgift är sedan att bestämma från vilken vy som den poserade 3D-roboten skall renderas, för att mötet mellan 2D-fotografiet och den renderade 3D-modellen på ett övertygande vis skall sammanfogas i postproduktionsarbetet. Här tar vi hjälp av det faktum att fotografiet är taget med en stativhöjd på 140 cm, och låter den virtuella kameran placeras på jämförlig höjd i det kartesiska XYZ-koordinatsystemet.

Efter slutrendering, och en rejäl omgång i GIMP, så är det digitala konstverket slutfört.